Ferdinand har ju tidigare här på Shazam peppat mycket för Warren Ellis nya miniserie Supergod. Så till den milda grad att han lyckats få mig nyfiken på titeln, vilket inte är någon större sensation egentligen eftersom jag brukar gilla Ellis kreationer. Men det var ett tag sedan jag läste något av Ellis som han skapat själv så därför var det extra kul att sätta sig tillrätta och läsa första numret av Supergod.
Warren Ellis tar i Supergod #1 till ett lite oväntat och annorlunda berättargrepp. Istället för att låta historien utspela sig i nutid så låter han huvudkaraktären, den brittiske vetenskapsmannen Simon Reddin, återberätta vad som hänt per telefon för en kollega i USA om uppkomsten av supermänniskorna medan han sitter på på kajen vid Themsen och blickar ut över ett brinnande och ödelagt London. Det hela tar sin med tre brittiska astronauters rymdfärd i mitten av 50-talet som på grund av rymdsvamp muterar till en trehövdad varelse som dyrkas av vetenskapsmännen som är satta att bevaka varelsen. Storyn forsätter till Indien där vetenskapsmän genom mänsklig kloning och artificiell intelligens försöker skapa en lösningen på Indiens problem med överbefolkning och miljöförstörelse. Resultatet blir Krishna som omedelbart ger sig i kast med att lösa problemen. Enda problemet är att ingen av vetenskapsmännen ställde frågan hur Krishna skulle lösa dessa problemen…
Att låta huvudkaraktären återberätta handlingen i flashbacks på det här sättet funkar riktigt bra och är en av styrkorna med Supergod. En annan är tematiken. Ellis tar här människans djup rotade behov av att tro på något större än sig själv och applicerar det på supermänniskor med förödande konsekvenser.
Nästan lika bra som Ellis manus är Garrie Gastonnys illustrationer. Gastonny är en för mig ny bekantskap och hans teckningsstil påminner lite om Carlos Pachecos arbete på Ultimate Comics: Avengers. Men det är långt ifrån någon fråga om ren ripoff på Pacheco och Gastonnys illustrationer står stadigt på egna ben och ser fantastiskt bra ut. Bara den splashen på ett brinnande och totalförstört London i början av numret är värd inköpspriset.
Nu har jag verkligen strött superlativ över Supergod, men det är den väl värd. Det här är ett av de bästa första nummer jag läst på länge och kan Ellis och Gastonny hålla samma kvalité i de kommande fyra numren i miniserien så tror jag att Supergod kan bli något riktigt stort.
